Idag var jag på Ubuntu barnhemmet med Josie och Marie. Där är barnen aldrig mer än ett år gamla och jag tror att det kanske var runt tio bäbisar när vi kom dit. Det var första gången jag någonsin hållt i ett så litet barn och behövt ta hand om det. Man känner sig helt lost för man vet inte hur man ska göra och de bara tittar på en med sina stora oskyldiga ögon. Jag satt med en liten, liten flicka som hette Buleh och jag ville bara ta med henne hem haha. Hon måste varit runt 2-3 månader och hennes hår var helt krusigt. Vanligtvis åker Phemba dit varje fredag, om man inte vill åka till Poolsmor men vi hade inget att göra idag så vi bara drog iväg dit.
Dessa barn är ofta överlämnade av modern för att hon inte kan ta hand om det själv eller så kanske någon hittat dem i en soptunna eller liknande. Det är två pensionärer där som tar hand om barnen hela tiden men de har såklart folk där som jobbar för dem. Oavsett tycker jag det är helt fantastiskt gjort av dem. Majoriten av barnen har AIDS eller har blivit utsatta för det men om man ger dem bromsmedicin tidigtså är chansen stor att de blir fria från viruset.
Annars håller vi på att förberreda för lägret nästa vecka som kommer vara ute på en stor strand som är kritvit. Där finns babianer som kommer och snor ens mat har jag hört. De är riktigt smarta dem djuren!! Härmar allt man gör och de kan t.o.m ta sig in i tältet... Konstigt nog är jag inte så rädd för dem, jag oroar mig mer för alla små sexbenta djur jag måste dela min säng med. Men jag ska nog överleva. Jag må bli extremt trött, men jag överlever. Och det kommer säkert bli sjukt kul. TJ tar med sig trumman, jag jammar gitarren och så fattas bara lägerelden. Go all the way or go home!!
onsdag 30 mars 2011
måndag 28 mars 2011
Think
Häromdagen satt jag och Jossan och kollade på en dokumentär om Poolsmoor Prison som vi åker till två gånger i veckan. En mycket intressant dokumentär om hur allt fungerar mellan fångarna, sociala koder, regler, hierarkier etc. Nelson Mandela spenderade en del av sin tid på detta fängelset. Plötsligt kommer TJ in i rummet och säger; "Tjejer, ta på er skorna, jag vill visa er något. Ta med er jacka också för det är kallt ute." Klockan var då runt 11 på kvällen och vi fattade inte vad som kunde vara så viktigt att se så sent på dygnet.
Så, ut i vanen, bort till polisstationen där Jimmy och Clinton mötte oss och visade oss runt i hela området. Clinton är TJ's lillebror och jobbar som polis, nattskift i Kapstaden. På grund av detta har vi poliser som sitter fullt utsustade hos oss och käkar middag ibland, lite sådär kvällshäng för att smita från jobbet haha. Hur som helst, vi kör omkring i stan, snackar med en polis där, tutar till en polis där... Sedan kör han upp oss till ett av bergen bredvid Table Mountain där det står bilar parkerade längs hela vägen upp. Gissa vad folk gjorde i bilarna!? ;D Ju högre upp vi kom ju närmare kom min haka till marken. Alltså. Det var nog det vackraste jag sett i mitt liv. Skojar inte. Vi bara satt där och glodde och visste inte vad vi skulle säga. Det var fullmåne som lyste upp molnen som vilade längs med toppen på bergen. Hela Table Mountain var upplyst som en majestätisk jätte och nedanför låg ett enormt Cape Town och glittrade som en stor magisk matta. Vilken plats, vilka liv som gömmer sig där nere. Tänk alla historier som vilar i denna gröt av ljus som jag aldrig kommer att få höra men som ändå lyser med sin närvaro genom en liten glödlampa i detta hav. Can I get an Amen on that??!
Sedan bar det ned för berget och Jossan bestämde sig för att hon måste kissa. Inget problem är för stort eller litet för TJ så när vi ändå skulle köra förbi den ökända nattklubben Cabana så kunde vi ju ändå dra dit, för TJ är tydligen bästis med ägaren och de hade inte sett varandra på jätte länge. Sagt och gjort, vi går förbi hela kön som sträcker sig en lång väg ned på gatan. Stället är fullproppat med snobbar och Sydafrikanska kändisar och TJ känner självklart varenda säkerhetsvakt. Kön in till damernas var hur lång som helst så TJ banade väg för henne in till herrtoan. Sällan har jag känt mig så malplacerad i mitt liv. Till slut kom vi ut därifrån och körde hemåt. Under denna bilresa hade jag mycket levande diskussioner med TJ om bla. hans syn på homosexuella eftersom att han visade oss vart alla gayklubbarna låg. Utöver detta hade vi under veckans gång dessutom hunnit täcka evolutionsteorin, Big Bang och allt däremellan. Jag är numera känd som "the thinker" och "the philosopher" eftersom att jag tänker så annorlunda än alla andra här haha. T.ex. när vi satt i bilen och jag kläckte ur mig en fråga om engelsk gramatik, vad som var korrekt och inte, så blev hela bilen tyst och TJ sa bara "There's a thinker my friends, she's a real thinker that one."
I söndags drog vi ut på en heldag för att se hela kusten. Vi gick upp i tid och körde först ut till vattnet där det var badförbud för alla vithajar. Hela den dagen var bara...oagöaäiugaöäi. Den går inte att beskriva. Barry White på högsta volym hela tiden och alla kan texten till varje låt. Ni kan ju tänka er. Vid en plats sa Tj "Linnea, det du kommer se nu är precis lika vackert som dagen då du föddes och jag kan garantera att du kommer tycka likadant, så blunda nu." När vi var framme tog killarna mig i händerna och ledde mig ut ur bilen upp på en mur samtidigt som jag hade ögonen stängda. När jag öppnade dem kunde jag inte annat än hålla med. Så var det bara.
Idag körde vi igenom Langa som är ett utav områdena som ser ut ungefär som The Cape Flats. Tänk er rädda barnen galan på TV men tre gånger värre. Folk stod och grillade fårhuvuden, flådde kycklingar... Elever på skolan där jag jobbar bor alltså i dessa hyddor på 7 kvadratmeter och delar detta med fem andra syskon och föräldrar. Vi körde sakta igenom de små gatorna mellan husen och man kunde se rakt in i folks hem. Dörrarna låsta förstås. Man kan bara gråta, precis som en flicka i skolan gjorde idag. Alla går i skoluniform så man kan inte se vem som är rik eller fattig men man kan se det i deras ögon och i deras själ. Att äga en iphone är som en stor förolämpning i detta sammanhanget. Man vill bara finnas där och se, lyssna, krama om och skratta med ungdomarna för det finns extremt mycket att lära. Det är större chans att bli våldtagen i Kapstaden än att du lär dig läsa. Flera tjejer i klasserna som jag har blir eller har blivit utsatta för saker som man knappt vill tala om. Det är här de riktiga idolerna finns, de som går upp varje dag och går till skolan med ett leende på läpparna. De har ingenting och ger allt de har. Det ni.
Så, ut i vanen, bort till polisstationen där Jimmy och Clinton mötte oss och visade oss runt i hela området. Clinton är TJ's lillebror och jobbar som polis, nattskift i Kapstaden. På grund av detta har vi poliser som sitter fullt utsustade hos oss och käkar middag ibland, lite sådär kvällshäng för att smita från jobbet haha. Hur som helst, vi kör omkring i stan, snackar med en polis där, tutar till en polis där... Sedan kör han upp oss till ett av bergen bredvid Table Mountain där det står bilar parkerade längs hela vägen upp. Gissa vad folk gjorde i bilarna!? ;D Ju högre upp vi kom ju närmare kom min haka till marken. Alltså. Det var nog det vackraste jag sett i mitt liv. Skojar inte. Vi bara satt där och glodde och visste inte vad vi skulle säga. Det var fullmåne som lyste upp molnen som vilade längs med toppen på bergen. Hela Table Mountain var upplyst som en majestätisk jätte och nedanför låg ett enormt Cape Town och glittrade som en stor magisk matta. Vilken plats, vilka liv som gömmer sig där nere. Tänk alla historier som vilar i denna gröt av ljus som jag aldrig kommer att få höra men som ändå lyser med sin närvaro genom en liten glödlampa i detta hav. Can I get an Amen on that??!
Sedan bar det ned för berget och Jossan bestämde sig för att hon måste kissa. Inget problem är för stort eller litet för TJ så när vi ändå skulle köra förbi den ökända nattklubben Cabana så kunde vi ju ändå dra dit, för TJ är tydligen bästis med ägaren och de hade inte sett varandra på jätte länge. Sagt och gjort, vi går förbi hela kön som sträcker sig en lång väg ned på gatan. Stället är fullproppat med snobbar och Sydafrikanska kändisar och TJ känner självklart varenda säkerhetsvakt. Kön in till damernas var hur lång som helst så TJ banade väg för henne in till herrtoan. Sällan har jag känt mig så malplacerad i mitt liv. Till slut kom vi ut därifrån och körde hemåt. Under denna bilresa hade jag mycket levande diskussioner med TJ om bla. hans syn på homosexuella eftersom att han visade oss vart alla gayklubbarna låg. Utöver detta hade vi under veckans gång dessutom hunnit täcka evolutionsteorin, Big Bang och allt däremellan. Jag är numera känd som "the thinker" och "the philosopher" eftersom att jag tänker så annorlunda än alla andra här haha. T.ex. när vi satt i bilen och jag kläckte ur mig en fråga om engelsk gramatik, vad som var korrekt och inte, så blev hela bilen tyst och TJ sa bara "There's a thinker my friends, she's a real thinker that one."
I söndags drog vi ut på en heldag för att se hela kusten. Vi gick upp i tid och körde först ut till vattnet där det var badförbud för alla vithajar. Hela den dagen var bara...oagöaäiugaöäi. Den går inte att beskriva. Barry White på högsta volym hela tiden och alla kan texten till varje låt. Ni kan ju tänka er. Vid en plats sa Tj "Linnea, det du kommer se nu är precis lika vackert som dagen då du föddes och jag kan garantera att du kommer tycka likadant, så blunda nu." När vi var framme tog killarna mig i händerna och ledde mig ut ur bilen upp på en mur samtidigt som jag hade ögonen stängda. När jag öppnade dem kunde jag inte annat än hålla med. Så var det bara.
Idag körde vi igenom Langa som är ett utav områdena som ser ut ungefär som The Cape Flats. Tänk er rädda barnen galan på TV men tre gånger värre. Folk stod och grillade fårhuvuden, flådde kycklingar... Elever på skolan där jag jobbar bor alltså i dessa hyddor på 7 kvadratmeter och delar detta med fem andra syskon och föräldrar. Vi körde sakta igenom de små gatorna mellan husen och man kunde se rakt in i folks hem. Dörrarna låsta förstås. Man kan bara gråta, precis som en flicka i skolan gjorde idag. Alla går i skoluniform så man kan inte se vem som är rik eller fattig men man kan se det i deras ögon och i deras själ. Att äga en iphone är som en stor förolämpning i detta sammanhanget. Man vill bara finnas där och se, lyssna, krama om och skratta med ungdomarna för det finns extremt mycket att lära. Det är större chans att bli våldtagen i Kapstaden än att du lär dig läsa. Flera tjejer i klasserna som jag har blir eller har blivit utsatta för saker som man knappt vill tala om. Det är här de riktiga idolerna finns, de som går upp varje dag och går till skolan med ett leende på läpparna. De har ingenting och ger allt de har. Det ni.
lördag 26 mars 2011
Good times
Igår var vi på bio allihop! Det var jätte trevligt men filmen var sådär. Jimmy hängde med mig till banken för att ta ut 9000. När mannen bredvid hörde mig säga beloppet lutade han sig över till oss och sa "ta det jävligt försiktigt när ni går ut härifrån med så mycket pengar". I sydafrikanska mått var det ungefär två och en halv månadslöner så jag hade anledning att hålla hårt i väskan om man säger så, men jag kom väl hem!
Idag var vi i stan på marknaden, både i gettot och i centrum. Det var riktigt kul att gå omkring och titta på all konst och hantverk som de säljer. Otroligt billigt. Hela familen var med och vi käkade ute på ett ställe med hur billig och god mat som helst. Jag fick en tandori kyckling med naanbröd och dricka för 35 spänn. Nu håller vi på att grilla i den stora eldstaden som finns i köket, det blir grillspett med tsatsiki! Dagens händelse måste jag säga var när TJ lite oskyldigt lurade ut mig till poolen på baksidan, kände på mina fickor (jag fattade inte varför) och slängde sedan ned mig i polen med alla mina kläder på!! Den tackar vi för :D Det är tydligen hur de välkomnar folk här i huset hahaha. Ikväll är Jimmy ute och patrulerar med polisen! Håller staden säker och så... Ska försöka få upp lite bilder snart så att ni får se min lilla familj här. :)
Detta är Joshua. Min lilla apa!
Idag var vi i stan på marknaden, både i gettot och i centrum. Det var riktigt kul att gå omkring och titta på all konst och hantverk som de säljer. Otroligt billigt. Hela familen var med och vi käkade ute på ett ställe med hur billig och god mat som helst. Jag fick en tandori kyckling med naanbröd och dricka för 35 spänn. Nu håller vi på att grilla i den stora eldstaden som finns i köket, det blir grillspett med tsatsiki! Dagens händelse måste jag säga var när TJ lite oskyldigt lurade ut mig till poolen på baksidan, kände på mina fickor (jag fattade inte varför) och slängde sedan ned mig i polen med alla mina kläder på!! Den tackar vi för :D Det är tydligen hur de välkomnar folk här i huset hahaha. Ikväll är Jimmy ute och patrulerar med polisen! Håller staden säker och så... Ska försöka få upp lite bilder snart så att ni får se min lilla familj här. :)
Detta är Joshua. Min lilla apa!fredag 25 mars 2011
The story begins
Flyget gick prima! KLM var grymt, alla måltider betalda och en egen tv skärm i nackstödet framför en. De hade alla de senaste filmerna som går på bio i Sverige i deras bibliotek så jag tog chansen att se senaste potter, black swan, någon romantisk komedi och lite tv. Måndag morgon blev det till att gå upp vid 7 och dra till skolan för att träffa allt och alla. Vilken dag!! Idag var vi på fängelset och träffade häktade män som satt inne för alla möjliga saker. Vilken dag...
Cape Town är verkligen allt som Sverige inte är. Här står en vit byggarbetare "dirigerar" de svarta när de arbetar vid vägen, han står bara bredvid och tittar på men jobbar precis lika hårt... Här finns en guldgruva med entreprenörer. Det finns personal som hjälper en att plocka ihop sin matkasse i butiken, när du senare går ut till bilen står det personal som vaktat din bil och som hjälper dig att bära in kassen i bilen. När du sedan kör hem och stannar vid ett röljus kommer det fram folk med soppåsar som hoppas på att du har något att slänga, så att de kan ta hand om det åt dig och få en slant för det. ALLT säljs vid röljusen! Pennor, frukt, dagstidningar, fotbolls t-shirts, u name it. Resan från matbutiken hem, som tar ca 3 min räcker för att man ska hinna se otroliga klasskillnader. Det är otroligt sorgligt men otroligt inspirerande att se hur långt folk kan gå för att få mat för dagen.
Annars trivs jag bra, känner mig redan rätt hemma. Jag reste hit med vetskapen om att jag skulle vara en outsider i detta sammanhanget eftersom att jag inte är hälften så troende som mitt sällskap och jag känner mig verkligen utanför i många situationer, det går inte att undvika. Trots det är det inte något som jag lägger mycket tanke på eftersom att det inte hade fungerat om jag hela tiden skulle tänka så. Joshua och Shani har redan förklarat för mig att vi alla är gifta med Gud och att alla borde ha en egen bibel. De är verkligen uppfostrade med ett klart budskap. Trots det så bryr de sig inte om att jag inte tror på Jesus, för när det verkligen kommer till kritan så är jag mycket roligare att leka med än de andra som är djupt troende haha. Det är det som räknas i barnens värld! Därför har jag fått två nya småttingar på svansen som ÄTER min energi till middag. Men det får man bjuda på ;D
Cape Town är verkligen allt som Sverige inte är. Här står en vit byggarbetare "dirigerar" de svarta när de arbetar vid vägen, han står bara bredvid och tittar på men jobbar precis lika hårt... Här finns en guldgruva med entreprenörer. Det finns personal som hjälper en att plocka ihop sin matkasse i butiken, när du senare går ut till bilen står det personal som vaktat din bil och som hjälper dig att bära in kassen i bilen. När du sedan kör hem och stannar vid ett röljus kommer det fram folk med soppåsar som hoppas på att du har något att slänga, så att de kan ta hand om det åt dig och få en slant för det. ALLT säljs vid röljusen! Pennor, frukt, dagstidningar, fotbolls t-shirts, u name it. Resan från matbutiken hem, som tar ca 3 min räcker för att man ska hinna se otroliga klasskillnader. Det är otroligt sorgligt men otroligt inspirerande att se hur långt folk kan gå för att få mat för dagen.
Annars trivs jag bra, känner mig redan rätt hemma. Jag reste hit med vetskapen om att jag skulle vara en outsider i detta sammanhanget eftersom att jag inte är hälften så troende som mitt sällskap och jag känner mig verkligen utanför i många situationer, det går inte att undvika. Trots det är det inte något som jag lägger mycket tanke på eftersom att det inte hade fungerat om jag hela tiden skulle tänka så. Joshua och Shani har redan förklarat för mig att vi alla är gifta med Gud och att alla borde ha en egen bibel. De är verkligen uppfostrade med ett klart budskap. Trots det så bryr de sig inte om att jag inte tror på Jesus, för när det verkligen kommer till kritan så är jag mycket roligare att leka med än de andra som är djupt troende haha. Det är det som räknas i barnens värld! Därför har jag fått två nya småttingar på svansen som ÄTER min energi till middag. Men det får man bjuda på ;D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)