Think

Häromdagen satt jag och Jossan och kollade på en dokumentär om Poolsmoor Prison som vi åker till två gånger i veckan. En mycket intressant dokumentär om hur allt fungerar mellan fångarna, sociala koder, regler, hierarkier etc. Nelson Mandela spenderade en del av sin tid på detta fängelset. Plötsligt kommer TJ in i rummet och säger; "Tjejer, ta på er skorna, jag vill visa er något. Ta med er jacka också för det är kallt ute." Klockan var då runt 11 på kvällen och vi fattade inte vad som kunde vara så viktigt att se så sent på dygnet.

Så, ut i vanen, bort till polisstationen där Jimmy och Clinton mötte oss och visade oss runt i hela området. Clinton är TJ's lillebror och jobbar som polis, nattskift i Kapstaden. På grund av detta har vi poliser som sitter fullt utsustade hos oss och käkar middag ibland, lite sådär kvällshäng för att smita från jobbet haha. Hur som helst, vi kör omkring i stan, snackar med en polis där, tutar till en polis där... Sedan kör han upp oss till ett av bergen bredvid Table Mountain där det står bilar parkerade längs hela vägen upp. Gissa vad folk gjorde i bilarna!? ;D Ju högre upp vi kom ju närmare kom min haka till marken. Alltså. Det var nog det vackraste jag sett i mitt liv. Skojar inte. Vi bara satt där och glodde och visste inte vad vi skulle säga. Det var fullmåne som lyste upp molnen som vilade längs med toppen på bergen. Hela Table Mountain var upplyst som en majestätisk jätte och nedanför låg ett enormt Cape Town och glittrade som en stor magisk matta. Vilken plats, vilka liv som gömmer sig där nere. Tänk alla historier som vilar i denna gröt av ljus som jag aldrig kommer att få höra men som ändå lyser med sin närvaro genom en liten glödlampa i detta hav. Can I get an Amen on that??!

Sedan bar det ned för berget och Jossan bestämde sig för att hon måste kissa. Inget problem är för stort eller litet för TJ så när vi ändå skulle köra förbi den ökända nattklubben Cabana så kunde vi ju ändå dra dit, för TJ är tydligen bästis med ägaren och de hade inte sett varandra på jätte länge. Sagt och gjort, vi går förbi hela kön som sträcker sig en lång väg ned på gatan. Stället är fullproppat med snobbar och Sydafrikanska kändisar och TJ känner självklart varenda säkerhetsvakt. Kön in till damernas var hur lång som helst så TJ banade väg för henne in till herrtoan. Sällan har jag känt mig så malplacerad i mitt liv. Till slut kom vi ut därifrån och körde hemåt. Under denna bilresa hade jag mycket levande diskussioner med TJ om bla. hans syn på homosexuella eftersom att han visade oss vart alla gayklubbarna låg. Utöver detta hade vi under veckans gång dessutom hunnit täcka evolutionsteorin, Big Bang och allt däremellan. Jag är numera känd som "the thinker" och "the philosopher" eftersom att jag tänker så annorlunda än alla andra här haha. T.ex. när vi satt i bilen och jag kläckte ur mig en fråga om engelsk gramatik, vad som var korrekt och inte, så blev hela bilen tyst och TJ sa bara "There's a thinker my friends, she's a real thinker that one."

I söndags drog vi ut på en heldag för att se hela kusten. Vi gick upp i tid och körde först ut till vattnet där det var badförbud för alla vithajar. Hela den dagen var bara...oagöaäiugaöäi. Den går inte att beskriva. Barry White på högsta volym hela tiden och alla kan texten till varje låt. Ni kan ju tänka er. Vid en plats sa Tj "Linnea, det du kommer se nu är precis lika vackert som dagen då du föddes och jag kan garantera att du kommer tycka likadant, så blunda nu." När vi var framme tog killarna mig i händerna och ledde mig ut ur bilen upp på en mur samtidigt som jag hade ögonen stängda. När jag öppnade dem kunde jag inte annat än hålla med. Så var det bara.


Idag körde vi igenom Langa som är ett utav områdena som ser ut ungefär som The Cape Flats. Tänk er rädda barnen galan på TV men tre gånger värre. Folk stod och grillade fårhuvuden, flådde kycklingar... Elever på skolan där jag jobbar bor alltså i dessa hyddor på 7 kvadratmeter och delar detta med fem andra syskon och föräldrar. Vi körde sakta igenom de små gatorna mellan husen och man kunde se rakt in i folks hem. Dörrarna låsta förstås. Man kan bara gråta, precis som en flicka i skolan gjorde idag. Alla går i skoluniform så man kan inte se vem som är rik eller fattig men man kan se det i deras ögon och i deras själ. Att äga en iphone är som en stor förolämpning i detta sammanhanget. Man vill bara finnas där och se, lyssna, krama om och skratta med ungdomarna för det finns extremt mycket att lära. Det är större chans att bli våldtagen i Kapstaden än att du lär dig läsa. Flera tjejer i klasserna som jag har blir eller har blivit utsatta för saker som man knappt vill tala om. Det är här de riktiga idolerna finns, de som går upp varje dag och går till skolan med ett leende på läpparna. De har ingenting och ger allt de har. Det ni.