Gud är kärlek

Jag kommer hem arbetslös och sätter mig på arbetsförmedlingens hemsida. Det första vettiga jobbet jag hittar söker jag. Några veckor senare har jag fått det. Det är väl lite lustigt måste jag säga?! God works in mysterious ways man. Jag ser så mycket fram emot att få klippa ihop det jag filmade på lägret i Soetwater och jag tror att det kommer bli riktigt bra med!

Snart blir jag 20 och det är helt ofattbart för min lilla hjärna. Jag har så mycket kvar att göra!! Listan är lång och tiden är knapp. No time for fears... Go hard or go home. In Jesus name, amen.

End of the journey

Om en vecka sitter jag på ett plan hem till vardagen. Vad gör man med allt man upplevt här? Det är väl min främsta fråga. Jag åker tillbaka till landet lagom med ett helt nytt tänk som ingen annan har. Kan man bara börja om från noll igen och fortsätta leva på samma sätt som innan? Jag är övertygad om att jag kommer ramla ned i samma hål som jag nyss kommit upp ifrån, för folk omkring påverkar ens beteende. Ibland har jag saknat Sverige när jag känt mig obekväm eller vilsen. När kulturkrocken slår en i skallen och allt omkring dig skriker "Vi är inte som du". För det är jobbigt att ändra på sig, det är jobbigt att känna saker, att blotta sig och bli granskad. Det behöver man aldrig i Sverige. Vi är så försiktiga, rädda och framför allt självsäkra om att sättet vi lever på är det bästa. Det är lätt att komma till ett utvecklingsland och säga "I Sverige är det rent på gatorna och vi har en hög skatt som räddar alla ur fattogdom." Det är ett underbart land att leva i, sett ur mänskliga rättigheters perspektiv. När det kommer till den psykiska hälsan snackar vi om något helt annat. Vad bryr jag mig mest om? Lycka eller bekvämligheter? Innan mätte jag min lycka i hur mycket jag ägde, vad andra tänkte om mig eller i hur bra jag presterade i olika områden. Think again, säger jag bara.

Kappe i kapen

Påsken här har varit super mysig! Igår åkte vi till ett monument som är byggt av de vita ute på landsbygden. Det ligger en bit inåt landet och bönderna har skrivit något i stil med "Detta är vår stolthet" på en sten framför en stor skulptur. De hedrar språket afrikaans som är en blandning av alla möjliga språk och landet som de egentligen inte borde äga eftersom att de tagit det ifrån de svarta. Att åka igenom staden där, som heter Paarl, var som att resa tillbaka i tiden. Husen är i stort sett orörda sedan 100 år tillbaka och man kan se direkt att det bara bor vita där, extremt rasistiskt. De var inte dumma när de valde ut sin mark för det är verkligen hur vackert som helst där ute. Vingårdar i mängder, mäktigt höga berg och fantastik natur med sjöar och träd. Efter besöket där körde vi vidare till Spiir som är ett stort naturområde där man kan hålla i örnar, ugglor, klappa jeparder och allt möjligt. I området har de gjort en stor picknick park som vi vandrade igenom och det var som att gå i en disneysaga. Vattnet glittrade, ankorna simmade omkring, eftermiddagssolen värmde, hästar stod och betade, en bäck strömmade under en liten bro... Jag bara gick där och sa till mig själv "När ska det ta slut?! Detta är för perfekt." Vi besökte en vingård, gick omkring på en marknad, jag och Josie hittade stället där vi vill gifta oss på osv osv.

Klockan blev 5 och solen höll på att gå ned så vi drog till Blue Berg som ligger vid en strand närmare Kapstaden och tog en Kappe som jag kallar det. "Ska vi ta en kappe i kapen eller?" = Cappucino i Kapstaden. Kaféet hade självklart en balkong framför solnedgången och där satt vi och drack medan ruggbyn gick på tv i bakgrunden. Sedan bar det ned till stranden! Vi fick massa mysiga bilder innan solen damp ned vid horisonten och efter detta var dagen fulländad.

Idag började vi dagen med att gå till kyrkan vid nio. Väldigt trevligt for a change! Det är inte så svenskt och trist i dessa kyrkorna. När vi kom hem hjälptes alla åt att laga mat. TJ, mästerkock som han är, hade förberett en stor stek i ugnen natten innan och när den till slut hamnade i min mun sjöng änglarna i himlen. Så gott var det. Vi har ätit så god mat idag. LYX. Sötpotatis, pumpa, morötter, sås, bakad potatis... Oh lord. Annars har phembafamiljen faktiskt gått omkring i mysbyxor hela dagen, sett på film i tvsoffan och varit allmänt lugna. Gosigt!!
Nu är det 12 dagar tills mitt flyg går hem. Alla klagar vi, men underbart är kort.

Vill hälsa till farmor som jag vet är i Mellby med Anton nu! Hoppas ni haft en fin påsk :) Saknar er.

Easter

Det regnar idag. Mannen vid vägkorsningen står med en kartongbit som säger "I can't get a job, I have a family to support. God bless." Han är inte den enda. Cape Town fryser och speciellt pojkarna på Pollsmoor. De hänger filtar för fönstren så att värmen inte ska försvinna och kläderna som de tvättat blir aldrig torra för att luften är så fuktig, vintern är påväg. Idag sjöng vi i en utav avdelningarna där pojkarna sover, bad böner och pratade om vad påsken egentligen är för något. Många accepterade Gud i sina liv efter att TJ pratat om Jesus och vid några tillfällen kunde man nästan känna Guds närvaro där vi stod. Vi delade ut chokladägg som en påskgåva vilket också vad mycket uppskattat! För mig är det svårt att förstå hur dessa unga män, som inte kan vara mycket äldre än mig, kan ha begått så mycket hemskheter. De sitter som ljus och lyssnar på TJs ord, ger mig ett varmt leende och kommer fram och hälsar vänligt samtidigt som jag vet att många av dem sitter inne för mord. Jag vet att alla där inne förmodligen blivit brutalt våltagna av män med högre rang för att förstå vart de står i hierarkin men när de står framför mig ger de inget sken av ondska över huvud taget. Det jag kan se är ett gäng barn som hamnat i helt fel sammanhang, under förfärliga omständigheter de inte kan påverka.

Såhär i påsktider kan jag inte låta bli att tänka på farmor och Hampult. Påsk kan på sätt och vis kort sammanfattas med farmor och Hampult för mig. En sprakande eld, i skogen eller i vedspisen. Ägg fyllda med godis och mysigt vårväder. En lugn frukost och filmer på tv som visar korsfästelsen... Det saknar jag faktiskt när jag är här, saker som jag känner igen.

Förra helgen hade jag så otroligt roligt! Vi åkte till Aquila Game Reserve för att åka på safari med fyrhjulingar. Bilturen dit tog ca 2h och miljön var utan att överdriva förmodligen det vackraste jag sett i mitt liv. Dagen var underbar, dock mycket skakig med alla stenar i terrängen så jag hade en del träningsvärk i armarna dagen efter. SKIT HÄFTIGT att se en elefant face to face från en fyrhjuling. Jag och Josie lärde oss tillslut att göra doughnuts efter många misslyckade försök så när jag på skoj skulle visa mina newfound skills inför resten av turisterna blev det mycket förvånade, kanske för att jag är en kvinna och dessutom svensk. För er som inte vet hur en doughnut ser ut så är den formad som en cirkel.

Vi har hunnit med Robben Island denna veckan med, mycket intressant! Lite overkligt att se en sådan historisk plats. Hur som helst... Igår låg jag och solade vid poolen när TJ fyllde den med nytt vatten från slangen. Man är ju rätt korkad om man tror att man ska få sola ostört när en person som TJ står bredvid med en vattenslang i handen. Det började med att Josie hetsade honom att spruta på mig, vilket han gladeligen gjorde. Jag flög upp som en raket för att hämnas men blev istället islängd i poolen för femtioelfte gången. Hämnden blev ett faktum. TJ åkte iväg för att göra något ärende och jag ställde en hink med vatten vid ingången som han skulle välkomnas med vid sin hemkomst. Josie skulle springa ut från baksidan och jag skulle stå vid ingången. Det kunde liksom inte gå fel. Så hör vi hur bilen kör in på parkeringen, jag springer till dörren och precis när han är vid grinden(som är framför dörren, bara galler) så dumpar jag hinken genom gallret på honom och hör bara ett stort "NO my phone." Dränkt blev han och sur också, för telefonen som han höll i blev lite blöt. I mina ögon skulle vi nu vara som vi på engelska kallar det "even" men nej då. Nu har jag grävt min egen grav. "Linnea, ingen annan volontär har fått mig som du gjorde. Förvänta dig den värsta hämnden, när som helst på dygnet, när du är finast sminkad och bäst uppklädd." Oooohh I'm so scared....

Never been better

OMG vilken dag igår. I skolan nådde vi verkligen eleverna på Rape Crisis lektionen, efter det åkte vi ut till den Sydafrikanska marinen med TJ eftersom att han skulle predika där. Efter otrolig fina psalmer körde vi vidare till ett köpcenter för att handla lunch på Pick n Pay. Vi går in, TJ i mitten av oss tre tjejer, Jossan skrattar åt något som TJ nyss sagt och klänger på honom. Då går en vit gammal tant förbi och bara stannar, vänder sig om som om vi gått in i henne eller nåt. Jag fattar ingenting utan fortsätter att gå framåt men märker att hon fortfarande står kvar. Då ser jag hur kvinnan bokstavligt talat tappar hakan i golvet och stirrar sönder oss som om hon nyss sett ett UFO flyga förbi. Detta gick ju inte för sig, att tre svenska vita tjejer skratade ihop med en apa! Herregud vad skamligt. Ja du, kära vän, gillar du inte människorna i landet du bor i så tycker jag att du kan ta din vita bak och flytta någon annanstans. Samma sak hände nere vid hamnen! Jag och TJ hänger vi vattnet när Jossan och Jenny går iväg på toaletten. Jag står där, klänger på TJ som jag alltid gör och så ser jag hur en skäggig gubbe glor på mig som om jag var en äcklig insekt. Han kunde verkligen inte hålla ögonen borta från mig. Ville bara gå fram och slå till honom på käften. Boerer är vidriga människor. Jag skulle med nöje gå fram till en främmande svart man och kyssa honom på munnen bara för att irritera en Boer hahahah... Efter köpcentret åkte vi hur som helst upp på min favoritväg längs kusten. Bergen böjer sig liksom över vägen utan att något stöttar upp dem och det känns som att de ska falla ned på en vilken sekund som helst. Vi ställde bilen vi en utsiktsplats och åt lunch vid ett bord med en magisk vy över havet och bergen. Vackrare ställen finns inte tror jag. Sen kände mitt sällskap för att dricka en kaffe så det blev en cappucino nere i byn. 16 spänn och otroligt god! Den dagen var verkligen guld.

Niggah please...

Dagarna flyter på! Igår fick TJ baila ut en elev från fängelset efter att han blivit tagen av polisen för snatteri. Idag var vi på marknaden och köpte tyg som vi ska ha som gardin i biblioteket. Jos kom på att eleverna kan göra något kreativt på det och så täcker vi det fula fönstret med tyget. Vi har städat alla hyllorna från silverfiskar, damm och spindlar nu så det är lite mer space mellan böckerna och där ska det in mer böcker. Haha vi är så roliga när vi står där med trasorna, var och varannan sekund så tappar jag eller jossan böcker i golvet och skriker till. Då vet man att ett litet djur uppenbarat sig hahaha... Eleverna ska få sina laminerade diplom snart, som ett bevis på vad de medverkat i.

Vi har haft otroligt givade samtal i tjejgruppen den senaste tiden när Rape crisis varit med. Även killarna var med sist och lyssnade vilket förvånade oss mycket men TJs närvaro krävs för att få tyst på allt tjatter. Minst hälften av tjejerna som lyssnar har varit med om våldtäkt eller sett kompisar som blivit utsatta och det är ofta någon som går iväg från klassen med handen för ansiktet när känslorna tar över. Som marie ofta säger; det handlar inte om scenariot som svenskar föreställer sig, att man går i en mörk gränd och blir överfallen utan majoriteten av övergreppen sker inom familjen eller inom släkten. Många av eleverna går omkring och bär på ofattbart tunga grejer som aldrig kommer ut för att de måste hålla tyst. Pappan som våldtar sin dotter sedan år tillbaka kanske är familjens enda försörjare och utan honom svälter man ihjäl. Många inser inte att de blivit våldtagna för de tror att det är helt normalt inom familjer eller så kanske de tror att det inte gills för att man är i ett förhållande med personen osv. Det känns bra att det ställs många frågor och att det finns mycket tankar och åsikter som kommer ut för det betyder att det hjälper dem.


Jag har fått mitt permit till fängelset nu så jag kan gå in utan problem i framtiden! Dock åkte vi inte dit idag, de hade stängt av någon anledning så vi åkte på massa ärenden istället. På tal om ingenting så har jag bestämt mig för att försöka flytta planet hem från 7 maj till 4 juni då Jenny och Josie drar hem. Med andra ord lägga på en månad eftersom att det känns rätt. Jag har varit här i 3 veckor och det känns som att jag nyss kom hit, nu är det bara 3 veckor kvar och det gör mig galen att tänka på det. NEJ, längre måste jag stanna. NIGGA PLEASE.

Haibo!

Idag har varit en sorglig men fantastisk dag. Sov länge, tog en picknick på Camps Bay, vidare till Canalwalk för att handla, hämtade släktingar och drog hem. Massivt bollkrig i poolen, tårta och lite stek i solen, Jimmy packade sina grejer och så körde vi till flygplatsen. Det blev en tår här och där men vi gick där ifrån med leenden på läpparna efter att i kör ha skrikit "Jimmi got soul" när han gått genom säkerheten. Jimmy har verkligen hunnit bli en i familjen under hans tid här och alla har vi sett hur han varit nere de senaste dagarna för att han skulle åka. Men som de säger, underbart är kort. Everything has a season and all must take an end eventually. Det är inte sista gången Jimmy sätter sina fötter på Sydafrikansk mark. HAIBO!!

Helgen har varit riktigt soft, mycket chill. Jag åt thai till middag igår och beställde en medium hot med deras mått mätt. Jag säger såhär, en timme efter att jag ätit de nudlarna kände jag fortfarande hur mina läppar brände hahaha.

Campet blev otroligt lyckat. Det går inte riktigt att sammanfatta allt vi hann med, upplevde och gjorde i ett stycke text så jag tänker bara säga att jag är riktigt glad att jag kom med för det var verkligen en utmaning. Inte bara för mig men för alla elever som aldrig varit med om något liknande. Det blir ett minne för livet och något jag kan se tillbaka till och tänka att, klarade jag det så klarar jag mycket!
Jag har självklart filmat hela tiden och tagit bilder i massor men internet här i Afrikat är så efterblivet att man inte kan ladda upp en bild till bloggen för de är för mycket info. Jag tänkte köpa mig ett 32gb minne vid röljuset här borta för hundralappen och bara tanka ned alla grejer, så tar jag med mig det hem och visar senare istället. Måste erkänna att jag inte tar så mycket bilder eftersom att jag hellre vill uppleva ögonblicken istället för att tänka på vart kameran är när något fantastiskt händer.

Nu är "semestern" hur som helst över och det betyder skola imorgon. Vi ska bjuda in Rape crisis igen, ha en fotbollsturnering och försöka få dit en kvinlig polis som kan snacka med tjejgruppen om hennes jobb. Om vi har tur kommer Clinton ta dit polisen för att undervisa alla elever om droger, speciellt vattenpipor som är mycket vanligt här. Utöver detta kommer förmodligen majoriteten av veckan innebära jobb i biblioteket där jag och Josie nu städar hyllorna från spindelnät och smuts. Nya böcker från USA har kommit in och fler är på g. Det blir ut med det gamla och in med det nya. I biblioteket hänger massa kollage från tidigare camps som eleverna tittar på varje dag, så vi måste snart försöka sätta ihop ett kollage från det senaste campet så att resten av skolan kan se hur kul vi hade! Titta vad mycket text detta blev! Jag skulle kunna skriva tre gånger så mycket. Mormor, du kan ta det lugnt. Bara för att jag inte uppdaterar bloggen på några dagar betyder det inte att jag dött. Sällan har jag mobilen på mig så vill någon ha tag i mig är det hemtelefonen som gäller och det är på kvällen.

I'm out, so long.

Camp 4 life

Idag är det TJs födelsedag så alla gick upp på morgonen och sjöng. Vi är i full fart med att packa inför veckan och har hyrt en trailer där en frys fylld med kött och en generator ska stå. Sen lär vår minibuss också vara total knökad med grejer. Vi har förberett massa olika lekar och övningar för att underhålla eleverna så schemat kommer vara fullt hela dagen. En låda fylld med godis kommer grävas ned någonstans inför skattjakten som jag tror kommer bli mycket populär. Den största utmaningen för mig kommer vara att försöka filma så mycket jag kan under tiden som vi ska leda eleverna men det ska nog gå bra!

Igår var en riktigt trevlig dag. Jag hann ta ett FRIVILLIGT morgondopp i polen, vi käkade lunch ute och shoppade lite kläder som var skamligt billiga. Jenny, jag och Josie gick hem från köpcentret och på vägen träffade vi en kille som sålde ett 32 GB USB minne för 115 rand. Jag upprepar, 115. WHAAT! Det är som att man skulle köpa på sig 20 stycken och sälja dem fyra ggr så dyrt i Sverige. Idag ska insektsprej införskaffas och hela tältet ska sprejas ned med det haha. Piskan till babianerna ska med och lite annat to prevent dissaster.

Det enda vi kan göra nu är att be för vackert väder och så lite vind som möjligt för det lär blåsa en del på stranden där vi ska tälta. Sen hoppas jag att alla skorpioner, ormar, babianer, spindlar och alla dess vänner lämnar mig i fred!!

Til thursday, wish me luck

Oh baby baby

Idag var jag på Ubuntu barnhemmet med Josie och Marie. Där är barnen aldrig mer än ett år gamla och jag tror att det kanske var runt tio bäbisar när vi kom dit. Det var första gången jag någonsin hållt i ett så litet barn och behövt ta hand om det. Man känner sig helt lost för man vet inte hur man ska göra och de bara tittar på en med sina stora oskyldiga ögon. Jag satt med en liten, liten flicka som hette Buleh och jag ville bara ta med henne hem haha. Hon måste varit runt 2-3 månader och hennes hår var helt krusigt. Vanligtvis åker Phemba dit varje fredag, om man inte vill åka till Poolsmor men vi hade inget att göra idag så vi bara drog iväg dit.

Dessa barn är ofta överlämnade av modern för att hon inte kan ta hand om det själv eller så kanske någon hittat dem i en soptunna eller liknande. Det är två pensionärer där som tar hand om barnen hela tiden men de har såklart folk där som jobbar för dem. Oavsett tycker jag det är helt fantastiskt gjort av dem. Majoriten av barnen har AIDS eller har blivit utsatta för det men om man ger dem bromsmedicin tidigtså är chansen stor att de blir fria från viruset.

Annars håller vi på att förberreda för lägret nästa vecka som kommer vara ute på en stor strand som är kritvit. Där finns babianer som kommer och snor ens mat har jag hört. De är riktigt smarta dem djuren!! Härmar allt man gör och de kan t.o.m ta sig in i tältet... Konstigt nog är jag inte så rädd för dem, jag oroar mig mer för alla små sexbenta djur jag måste dela min säng med. Men jag ska nog överleva. Jag må bli extremt trött, men jag överlever. Och det kommer säkert bli sjukt kul. TJ tar med sig trumman, jag jammar gitarren och så fattas bara lägerelden. Go all the way or go home!!

Think

Häromdagen satt jag och Jossan och kollade på en dokumentär om Poolsmoor Prison som vi åker till två gånger i veckan. En mycket intressant dokumentär om hur allt fungerar mellan fångarna, sociala koder, regler, hierarkier etc. Nelson Mandela spenderade en del av sin tid på detta fängelset. Plötsligt kommer TJ in i rummet och säger; "Tjejer, ta på er skorna, jag vill visa er något. Ta med er jacka också för det är kallt ute." Klockan var då runt 11 på kvällen och vi fattade inte vad som kunde vara så viktigt att se så sent på dygnet.

Så, ut i vanen, bort till polisstationen där Jimmy och Clinton mötte oss och visade oss runt i hela området. Clinton är TJ's lillebror och jobbar som polis, nattskift i Kapstaden. På grund av detta har vi poliser som sitter fullt utsustade hos oss och käkar middag ibland, lite sådär kvällshäng för att smita från jobbet haha. Hur som helst, vi kör omkring i stan, snackar med en polis där, tutar till en polis där... Sedan kör han upp oss till ett av bergen bredvid Table Mountain där det står bilar parkerade längs hela vägen upp. Gissa vad folk gjorde i bilarna!? ;D Ju högre upp vi kom ju närmare kom min haka till marken. Alltså. Det var nog det vackraste jag sett i mitt liv. Skojar inte. Vi bara satt där och glodde och visste inte vad vi skulle säga. Det var fullmåne som lyste upp molnen som vilade längs med toppen på bergen. Hela Table Mountain var upplyst som en majestätisk jätte och nedanför låg ett enormt Cape Town och glittrade som en stor magisk matta. Vilken plats, vilka liv som gömmer sig där nere. Tänk alla historier som vilar i denna gröt av ljus som jag aldrig kommer att få höra men som ändå lyser med sin närvaro genom en liten glödlampa i detta hav. Can I get an Amen on that??!

Sedan bar det ned för berget och Jossan bestämde sig för att hon måste kissa. Inget problem är för stort eller litet för TJ så när vi ändå skulle köra förbi den ökända nattklubben Cabana så kunde vi ju ändå dra dit, för TJ är tydligen bästis med ägaren och de hade inte sett varandra på jätte länge. Sagt och gjort, vi går förbi hela kön som sträcker sig en lång väg ned på gatan. Stället är fullproppat med snobbar och Sydafrikanska kändisar och TJ känner självklart varenda säkerhetsvakt. Kön in till damernas var hur lång som helst så TJ banade väg för henne in till herrtoan. Sällan har jag känt mig så malplacerad i mitt liv. Till slut kom vi ut därifrån och körde hemåt. Under denna bilresa hade jag mycket levande diskussioner med TJ om bla. hans syn på homosexuella eftersom att han visade oss vart alla gayklubbarna låg. Utöver detta hade vi under veckans gång dessutom hunnit täcka evolutionsteorin, Big Bang och allt däremellan. Jag är numera känd som "the thinker" och "the philosopher" eftersom att jag tänker så annorlunda än alla andra här haha. T.ex. när vi satt i bilen och jag kläckte ur mig en fråga om engelsk gramatik, vad som var korrekt och inte, så blev hela bilen tyst och TJ sa bara "There's a thinker my friends, she's a real thinker that one."

I söndags drog vi ut på en heldag för att se hela kusten. Vi gick upp i tid och körde först ut till vattnet där det var badförbud för alla vithajar. Hela den dagen var bara...oagöaäiugaöäi. Den går inte att beskriva. Barry White på högsta volym hela tiden och alla kan texten till varje låt. Ni kan ju tänka er. Vid en plats sa Tj "Linnea, det du kommer se nu är precis lika vackert som dagen då du föddes och jag kan garantera att du kommer tycka likadant, så blunda nu." När vi var framme tog killarna mig i händerna och ledde mig ut ur bilen upp på en mur samtidigt som jag hade ögonen stängda. När jag öppnade dem kunde jag inte annat än hålla med. Så var det bara.


Idag körde vi igenom Langa som är ett utav områdena som ser ut ungefär som The Cape Flats. Tänk er rädda barnen galan på TV men tre gånger värre. Folk stod och grillade fårhuvuden, flådde kycklingar... Elever på skolan där jag jobbar bor alltså i dessa hyddor på 7 kvadratmeter och delar detta med fem andra syskon och föräldrar. Vi körde sakta igenom de små gatorna mellan husen och man kunde se rakt in i folks hem. Dörrarna låsta förstås. Man kan bara gråta, precis som en flicka i skolan gjorde idag. Alla går i skoluniform så man kan inte se vem som är rik eller fattig men man kan se det i deras ögon och i deras själ. Att äga en iphone är som en stor förolämpning i detta sammanhanget. Man vill bara finnas där och se, lyssna, krama om och skratta med ungdomarna för det finns extremt mycket att lära. Det är större chans att bli våldtagen i Kapstaden än att du lär dig läsa. Flera tjejer i klasserna som jag har blir eller har blivit utsatta för saker som man knappt vill tala om. Det är här de riktiga idolerna finns, de som går upp varje dag och går till skolan med ett leende på läpparna. De har ingenting och ger allt de har. Det ni.

Good times

Igår var vi på bio allihop! Det var jätte trevligt men filmen var sådär. Jimmy hängde med mig till banken för att ta ut 9000. När mannen bredvid hörde mig säga beloppet lutade han sig över till oss och sa "ta det jävligt försiktigt när ni går ut härifrån med så mycket pengar". I sydafrikanska mått var det ungefär två och en halv månadslöner så jag hade anledning att hålla hårt i väskan om man säger så, men jag kom väl hem!

Idag var vi i stan på marknaden, både i gettot och i centrum. Det var riktigt kul att gå omkring och titta på all konst och hantverk som de säljer. Otroligt billigt. Hela familen var med och vi käkade ute på ett ställe med hur billig och god mat som helst. Jag fick en tandori kyckling med naanbröd och dricka för 35 spänn. Nu håller vi på att grilla i den stora eldstaden som finns i köket, det blir grillspett med tsatsiki! Dagens händelse måste jag säga var när TJ lite oskyldigt lurade ut mig till poolen på baksidan, kände på mina fickor (jag fattade inte varför) och slängde sedan ned mig i polen med alla mina kläder på!! Den tackar vi för :D Det är tydligen hur de välkomnar folk här i huset hahaha. Ikväll är Jimmy ute och patrulerar med polisen! Håller staden säker och så... Ska försöka få upp lite bilder snart så att ni får se min lilla familj här. :)

Detta är Joshua. Min lilla apa!

The story begins

Flyget gick prima! KLM var grymt, alla måltider betalda och en egen tv skärm i nackstödet framför en. De hade alla de senaste filmerna som går på bio i Sverige i deras bibliotek så jag tog chansen att se senaste potter, black swan, någon romantisk komedi och lite tv. Måndag morgon blev det till att gå upp vid 7 och dra till skolan för att träffa allt och alla. Vilken dag!! Idag var vi på fängelset och träffade häktade män som satt inne för alla möjliga saker. Vilken dag...

Cape Town är verkligen allt som Sverige inte är. Här står en vit byggarbetare "dirigerar" de svarta när de arbetar vid vägen, han står bara bredvid och tittar på men jobbar precis lika hårt... Här finns en guldgruva med entreprenörer. Det finns personal som hjälper en att plocka ihop sin matkasse i butiken, när du senare går ut till bilen står det personal som vaktat din bil och som hjälper dig att bära in kassen i bilen. När du sedan kör hem och stannar vid ett röljus kommer det fram folk med soppåsar som hoppas på att du har något att slänga, så att de kan ta hand om det åt dig och få en slant för det. ALLT säljs vid röljusen! Pennor, frukt, dagstidningar, fotbolls t-shirts, u name it. Resan från matbutiken hem, som tar ca 3 min räcker för att man ska hinna se otroliga klasskillnader. Det är otroligt sorgligt men otroligt inspirerande att se hur långt folk kan gå för att få mat för dagen.

Annars trivs jag bra, känner mig redan rätt hemma. Jag reste hit med vetskapen om att jag skulle vara en outsider i detta sammanhanget eftersom att jag inte är hälften så troende som mitt sällskap och jag känner mig verkligen utanför i många situationer, det går inte att undvika. Trots det är det inte något som jag lägger mycket tanke på eftersom att det inte hade fungerat om jag hela tiden skulle tänka så. Joshua och Shani har redan förklarat för mig att vi alla är gifta med Gud och att alla borde ha en egen bibel. De är verkligen uppfostrade med ett klart budskap. Trots det så bryr de sig inte om att jag inte tror på Jesus, för när det verkligen kommer till kritan så är jag mycket roligare att leka med än de andra som är djupt troende haha. Det är det som räknas i barnens värld! Därför har jag fått två nya småttingar på svansen som ÄTER min energi till middag. Men det får man bjuda på ;D