End of the journey

Om en vecka sitter jag på ett plan hem till vardagen. Vad gör man med allt man upplevt här? Det är väl min främsta fråga. Jag åker tillbaka till landet lagom med ett helt nytt tänk som ingen annan har. Kan man bara börja om från noll igen och fortsätta leva på samma sätt som innan? Jag är övertygad om att jag kommer ramla ned i samma hål som jag nyss kommit upp ifrån, för folk omkring påverkar ens beteende. Ibland har jag saknat Sverige när jag känt mig obekväm eller vilsen. När kulturkrocken slår en i skallen och allt omkring dig skriker "Vi är inte som du". För det är jobbigt att ändra på sig, det är jobbigt att känna saker, att blotta sig och bli granskad. Det behöver man aldrig i Sverige. Vi är så försiktiga, rädda och framför allt självsäkra om att sättet vi lever på är det bästa. Det är lätt att komma till ett utvecklingsland och säga "I Sverige är det rent på gatorna och vi har en hög skatt som räddar alla ur fattogdom." Det är ett underbart land att leva i, sett ur mänskliga rättigheters perspektiv. När det kommer till den psykiska hälsan snackar vi om något helt annat. Vad bryr jag mig mest om? Lycka eller bekvämligheter? Innan mätte jag min lycka i hur mycket jag ägde, vad andra tänkte om mig eller i hur bra jag presterade i olika områden. Think again, säger jag bara.

Kappe i kapen

Påsken här har varit super mysig! Igår åkte vi till ett monument som är byggt av de vita ute på landsbygden. Det ligger en bit inåt landet och bönderna har skrivit något i stil med "Detta är vår stolthet" på en sten framför en stor skulptur. De hedrar språket afrikaans som är en blandning av alla möjliga språk och landet som de egentligen inte borde äga eftersom att de tagit det ifrån de svarta. Att åka igenom staden där, som heter Paarl, var som att resa tillbaka i tiden. Husen är i stort sett orörda sedan 100 år tillbaka och man kan se direkt att det bara bor vita där, extremt rasistiskt. De var inte dumma när de valde ut sin mark för det är verkligen hur vackert som helst där ute. Vingårdar i mängder, mäktigt höga berg och fantastik natur med sjöar och träd. Efter besöket där körde vi vidare till Spiir som är ett stort naturområde där man kan hålla i örnar, ugglor, klappa jeparder och allt möjligt. I området har de gjort en stor picknick park som vi vandrade igenom och det var som att gå i en disneysaga. Vattnet glittrade, ankorna simmade omkring, eftermiddagssolen värmde, hästar stod och betade, en bäck strömmade under en liten bro... Jag bara gick där och sa till mig själv "När ska det ta slut?! Detta är för perfekt." Vi besökte en vingård, gick omkring på en marknad, jag och Josie hittade stället där vi vill gifta oss på osv osv.

Klockan blev 5 och solen höll på att gå ned så vi drog till Blue Berg som ligger vid en strand närmare Kapstaden och tog en Kappe som jag kallar det. "Ska vi ta en kappe i kapen eller?" = Cappucino i Kapstaden. Kaféet hade självklart en balkong framför solnedgången och där satt vi och drack medan ruggbyn gick på tv i bakgrunden. Sedan bar det ned till stranden! Vi fick massa mysiga bilder innan solen damp ned vid horisonten och efter detta var dagen fulländad.

Idag började vi dagen med att gå till kyrkan vid nio. Väldigt trevligt for a change! Det är inte så svenskt och trist i dessa kyrkorna. När vi kom hem hjälptes alla åt att laga mat. TJ, mästerkock som han är, hade förberett en stor stek i ugnen natten innan och när den till slut hamnade i min mun sjöng änglarna i himlen. Så gott var det. Vi har ätit så god mat idag. LYX. Sötpotatis, pumpa, morötter, sås, bakad potatis... Oh lord. Annars har phembafamiljen faktiskt gått omkring i mysbyxor hela dagen, sett på film i tvsoffan och varit allmänt lugna. Gosigt!!
Nu är det 12 dagar tills mitt flyg går hem. Alla klagar vi, men underbart är kort.

Vill hälsa till farmor som jag vet är i Mellby med Anton nu! Hoppas ni haft en fin påsk :) Saknar er.

Easter

Det regnar idag. Mannen vid vägkorsningen står med en kartongbit som säger "I can't get a job, I have a family to support. God bless." Han är inte den enda. Cape Town fryser och speciellt pojkarna på Pollsmoor. De hänger filtar för fönstren så att värmen inte ska försvinna och kläderna som de tvättat blir aldrig torra för att luften är så fuktig, vintern är påväg. Idag sjöng vi i en utav avdelningarna där pojkarna sover, bad böner och pratade om vad påsken egentligen är för något. Många accepterade Gud i sina liv efter att TJ pratat om Jesus och vid några tillfällen kunde man nästan känna Guds närvaro där vi stod. Vi delade ut chokladägg som en påskgåva vilket också vad mycket uppskattat! För mig är det svårt att förstå hur dessa unga män, som inte kan vara mycket äldre än mig, kan ha begått så mycket hemskheter. De sitter som ljus och lyssnar på TJs ord, ger mig ett varmt leende och kommer fram och hälsar vänligt samtidigt som jag vet att många av dem sitter inne för mord. Jag vet att alla där inne förmodligen blivit brutalt våltagna av män med högre rang för att förstå vart de står i hierarkin men när de står framför mig ger de inget sken av ondska över huvud taget. Det jag kan se är ett gäng barn som hamnat i helt fel sammanhang, under förfärliga omständigheter de inte kan påverka.

Såhär i påsktider kan jag inte låta bli att tänka på farmor och Hampult. Påsk kan på sätt och vis kort sammanfattas med farmor och Hampult för mig. En sprakande eld, i skogen eller i vedspisen. Ägg fyllda med godis och mysigt vårväder. En lugn frukost och filmer på tv som visar korsfästelsen... Det saknar jag faktiskt när jag är här, saker som jag känner igen.

Förra helgen hade jag så otroligt roligt! Vi åkte till Aquila Game Reserve för att åka på safari med fyrhjulingar. Bilturen dit tog ca 2h och miljön var utan att överdriva förmodligen det vackraste jag sett i mitt liv. Dagen var underbar, dock mycket skakig med alla stenar i terrängen så jag hade en del träningsvärk i armarna dagen efter. SKIT HÄFTIGT att se en elefant face to face från en fyrhjuling. Jag och Josie lärde oss tillslut att göra doughnuts efter många misslyckade försök så när jag på skoj skulle visa mina newfound skills inför resten av turisterna blev det mycket förvånade, kanske för att jag är en kvinna och dessutom svensk. För er som inte vet hur en doughnut ser ut så är den formad som en cirkel.

Vi har hunnit med Robben Island denna veckan med, mycket intressant! Lite overkligt att se en sådan historisk plats. Hur som helst... Igår låg jag och solade vid poolen när TJ fyllde den med nytt vatten från slangen. Man är ju rätt korkad om man tror att man ska få sola ostört när en person som TJ står bredvid med en vattenslang i handen. Det började med att Josie hetsade honom att spruta på mig, vilket han gladeligen gjorde. Jag flög upp som en raket för att hämnas men blev istället islängd i poolen för femtioelfte gången. Hämnden blev ett faktum. TJ åkte iväg för att göra något ärende och jag ställde en hink med vatten vid ingången som han skulle välkomnas med vid sin hemkomst. Josie skulle springa ut från baksidan och jag skulle stå vid ingången. Det kunde liksom inte gå fel. Så hör vi hur bilen kör in på parkeringen, jag springer till dörren och precis när han är vid grinden(som är framför dörren, bara galler) så dumpar jag hinken genom gallret på honom och hör bara ett stort "NO my phone." Dränkt blev han och sur också, för telefonen som han höll i blev lite blöt. I mina ögon skulle vi nu vara som vi på engelska kallar det "even" men nej då. Nu har jag grävt min egen grav. "Linnea, ingen annan volontär har fått mig som du gjorde. Förvänta dig den värsta hämnden, när som helst på dygnet, när du är finast sminkad och bäst uppklädd." Oooohh I'm so scared....

Never been better

OMG vilken dag igår. I skolan nådde vi verkligen eleverna på Rape Crisis lektionen, efter det åkte vi ut till den Sydafrikanska marinen med TJ eftersom att han skulle predika där. Efter otrolig fina psalmer körde vi vidare till ett köpcenter för att handla lunch på Pick n Pay. Vi går in, TJ i mitten av oss tre tjejer, Jossan skrattar åt något som TJ nyss sagt och klänger på honom. Då går en vit gammal tant förbi och bara stannar, vänder sig om som om vi gått in i henne eller nåt. Jag fattar ingenting utan fortsätter att gå framåt men märker att hon fortfarande står kvar. Då ser jag hur kvinnan bokstavligt talat tappar hakan i golvet och stirrar sönder oss som om hon nyss sett ett UFO flyga förbi. Detta gick ju inte för sig, att tre svenska vita tjejer skratade ihop med en apa! Herregud vad skamligt. Ja du, kära vän, gillar du inte människorna i landet du bor i så tycker jag att du kan ta din vita bak och flytta någon annanstans. Samma sak hände nere vid hamnen! Jag och TJ hänger vi vattnet när Jossan och Jenny går iväg på toaletten. Jag står där, klänger på TJ som jag alltid gör och så ser jag hur en skäggig gubbe glor på mig som om jag var en äcklig insekt. Han kunde verkligen inte hålla ögonen borta från mig. Ville bara gå fram och slå till honom på käften. Boerer är vidriga människor. Jag skulle med nöje gå fram till en främmande svart man och kyssa honom på munnen bara för att irritera en Boer hahahah... Efter köpcentret åkte vi hur som helst upp på min favoritväg längs kusten. Bergen böjer sig liksom över vägen utan att något stöttar upp dem och det känns som att de ska falla ned på en vilken sekund som helst. Vi ställde bilen vi en utsiktsplats och åt lunch vid ett bord med en magisk vy över havet och bergen. Vackrare ställen finns inte tror jag. Sen kände mitt sällskap för att dricka en kaffe så det blev en cappucino nere i byn. 16 spänn och otroligt god! Den dagen var verkligen guld.

Niggah please...

Dagarna flyter på! Igår fick TJ baila ut en elev från fängelset efter att han blivit tagen av polisen för snatteri. Idag var vi på marknaden och köpte tyg som vi ska ha som gardin i biblioteket. Jos kom på att eleverna kan göra något kreativt på det och så täcker vi det fula fönstret med tyget. Vi har städat alla hyllorna från silverfiskar, damm och spindlar nu så det är lite mer space mellan böckerna och där ska det in mer böcker. Haha vi är så roliga när vi står där med trasorna, var och varannan sekund så tappar jag eller jossan böcker i golvet och skriker till. Då vet man att ett litet djur uppenbarat sig hahaha... Eleverna ska få sina laminerade diplom snart, som ett bevis på vad de medverkat i.

Vi har haft otroligt givade samtal i tjejgruppen den senaste tiden när Rape crisis varit med. Även killarna var med sist och lyssnade vilket förvånade oss mycket men TJs närvaro krävs för att få tyst på allt tjatter. Minst hälften av tjejerna som lyssnar har varit med om våldtäkt eller sett kompisar som blivit utsatta och det är ofta någon som går iväg från klassen med handen för ansiktet när känslorna tar över. Som marie ofta säger; det handlar inte om scenariot som svenskar föreställer sig, att man går i en mörk gränd och blir överfallen utan majoriteten av övergreppen sker inom familjen eller inom släkten. Många av eleverna går omkring och bär på ofattbart tunga grejer som aldrig kommer ut för att de måste hålla tyst. Pappan som våldtar sin dotter sedan år tillbaka kanske är familjens enda försörjare och utan honom svälter man ihjäl. Många inser inte att de blivit våldtagna för de tror att det är helt normalt inom familjer eller så kanske de tror att det inte gills för att man är i ett förhållande med personen osv. Det känns bra att det ställs många frågor och att det finns mycket tankar och åsikter som kommer ut för det betyder att det hjälper dem.


Jag har fått mitt permit till fängelset nu så jag kan gå in utan problem i framtiden! Dock åkte vi inte dit idag, de hade stängt av någon anledning så vi åkte på massa ärenden istället. På tal om ingenting så har jag bestämt mig för att försöka flytta planet hem från 7 maj till 4 juni då Jenny och Josie drar hem. Med andra ord lägga på en månad eftersom att det känns rätt. Jag har varit här i 3 veckor och det känns som att jag nyss kom hit, nu är det bara 3 veckor kvar och det gör mig galen att tänka på det. NEJ, längre måste jag stanna. NIGGA PLEASE.

Haibo!

Idag har varit en sorglig men fantastisk dag. Sov länge, tog en picknick på Camps Bay, vidare till Canalwalk för att handla, hämtade släktingar och drog hem. Massivt bollkrig i poolen, tårta och lite stek i solen, Jimmy packade sina grejer och så körde vi till flygplatsen. Det blev en tår här och där men vi gick där ifrån med leenden på läpparna efter att i kör ha skrikit "Jimmi got soul" när han gått genom säkerheten. Jimmy har verkligen hunnit bli en i familjen under hans tid här och alla har vi sett hur han varit nere de senaste dagarna för att han skulle åka. Men som de säger, underbart är kort. Everything has a season and all must take an end eventually. Det är inte sista gången Jimmy sätter sina fötter på Sydafrikansk mark. HAIBO!!

Helgen har varit riktigt soft, mycket chill. Jag åt thai till middag igår och beställde en medium hot med deras mått mätt. Jag säger såhär, en timme efter att jag ätit de nudlarna kände jag fortfarande hur mina läppar brände hahaha.

Campet blev otroligt lyckat. Det går inte riktigt att sammanfatta allt vi hann med, upplevde och gjorde i ett stycke text så jag tänker bara säga att jag är riktigt glad att jag kom med för det var verkligen en utmaning. Inte bara för mig men för alla elever som aldrig varit med om något liknande. Det blir ett minne för livet och något jag kan se tillbaka till och tänka att, klarade jag det så klarar jag mycket!
Jag har självklart filmat hela tiden och tagit bilder i massor men internet här i Afrikat är så efterblivet att man inte kan ladda upp en bild till bloggen för de är för mycket info. Jag tänkte köpa mig ett 32gb minne vid röljuset här borta för hundralappen och bara tanka ned alla grejer, så tar jag med mig det hem och visar senare istället. Måste erkänna att jag inte tar så mycket bilder eftersom att jag hellre vill uppleva ögonblicken istället för att tänka på vart kameran är när något fantastiskt händer.

Nu är "semestern" hur som helst över och det betyder skola imorgon. Vi ska bjuda in Rape crisis igen, ha en fotbollsturnering och försöka få dit en kvinlig polis som kan snacka med tjejgruppen om hennes jobb. Om vi har tur kommer Clinton ta dit polisen för att undervisa alla elever om droger, speciellt vattenpipor som är mycket vanligt här. Utöver detta kommer förmodligen majoriteten av veckan innebära jobb i biblioteket där jag och Josie nu städar hyllorna från spindelnät och smuts. Nya böcker från USA har kommit in och fler är på g. Det blir ut med det gamla och in med det nya. I biblioteket hänger massa kollage från tidigare camps som eleverna tittar på varje dag, så vi måste snart försöka sätta ihop ett kollage från det senaste campet så att resten av skolan kan se hur kul vi hade! Titta vad mycket text detta blev! Jag skulle kunna skriva tre gånger så mycket. Mormor, du kan ta det lugnt. Bara för att jag inte uppdaterar bloggen på några dagar betyder det inte att jag dött. Sällan har jag mobilen på mig så vill någon ha tag i mig är det hemtelefonen som gäller och det är på kvällen.

I'm out, so long.

Camp 4 life

Idag är det TJs födelsedag så alla gick upp på morgonen och sjöng. Vi är i full fart med att packa inför veckan och har hyrt en trailer där en frys fylld med kött och en generator ska stå. Sen lär vår minibuss också vara total knökad med grejer. Vi har förberett massa olika lekar och övningar för att underhålla eleverna så schemat kommer vara fullt hela dagen. En låda fylld med godis kommer grävas ned någonstans inför skattjakten som jag tror kommer bli mycket populär. Den största utmaningen för mig kommer vara att försöka filma så mycket jag kan under tiden som vi ska leda eleverna men det ska nog gå bra!

Igår var en riktigt trevlig dag. Jag hann ta ett FRIVILLIGT morgondopp i polen, vi käkade lunch ute och shoppade lite kläder som var skamligt billiga. Jenny, jag och Josie gick hem från köpcentret och på vägen träffade vi en kille som sålde ett 32 GB USB minne för 115 rand. Jag upprepar, 115. WHAAT! Det är som att man skulle köpa på sig 20 stycken och sälja dem fyra ggr så dyrt i Sverige. Idag ska insektsprej införskaffas och hela tältet ska sprejas ned med det haha. Piskan till babianerna ska med och lite annat to prevent dissaster.

Det enda vi kan göra nu är att be för vackert väder och så lite vind som möjligt för det lär blåsa en del på stranden där vi ska tälta. Sen hoppas jag att alla skorpioner, ormar, babianer, spindlar och alla dess vänner lämnar mig i fred!!

Til thursday, wish me luck