onsdag 13 april 2011

Niggah please...

Dagarna flyter på! Igår fick TJ baila ut en elev från fängelset efter att han blivit tagen av polisen för snatteri. Idag var vi på marknaden och köpte tyg som vi ska ha som gardin i biblioteket. Jos kom på att eleverna kan göra något kreativt på det och så täcker vi det fula fönstret med tyget. Vi har städat alla hyllorna från silverfiskar, damm och spindlar nu så det är lite mer space mellan böckerna och där ska det in mer böcker. Haha vi är så roliga när vi står där med trasorna, var och varannan sekund så tappar jag eller jossan böcker i golvet och skriker till. Då vet man att ett litet djur uppenbarat sig hahaha... Eleverna ska få sina laminerade diplom snart, som ett bevis på vad de medverkat i.

Vi har haft otroligt givade samtal i tjejgruppen den senaste tiden när Rape crisis varit med. Även killarna var med sist och lyssnade vilket förvånade oss mycket men TJs närvaro krävs för att få tyst på allt tjatter. Minst hälften av tjejerna som lyssnar har varit med om våldtäkt eller sett kompisar som blivit utsatta och det är ofta någon som går iväg från klassen med handen för ansiktet när känslorna tar över. Som marie ofta säger; det handlar inte om scenariot som svenskar föreställer sig, att man går i en mörk gränd och blir överfallen utan majoriteten av övergreppen sker inom familjen eller inom släkten. Många av eleverna går omkring och bär på ofattbart tunga grejer som aldrig kommer ut för att de måste hålla tyst. Pappan som våldtar sin dotter sedan år tillbaka kanske är familjens enda försörjare och utan honom svälter man ihjäl. Många inser inte att de blivit våldtagna för de tror att det är helt normalt inom familjer eller så kanske de tror att det inte gills för att man är i ett förhållande med personen osv. Det känns bra att det ställs många frågor och att det finns mycket tankar och åsikter som kommer ut för det betyder att det hjälper dem.


Jag har fått mitt permit till fängelset nu så jag kan gå in utan problem i framtiden! Dock åkte vi inte dit idag, de hade stängt av någon anledning så vi åkte på massa ärenden istället. På tal om ingenting så har jag bestämt mig för att försöka flytta planet hem från 7 maj till 4 juni då Jenny och Josie drar hem. Med andra ord lägga på en månad eftersom att det känns rätt. Jag har varit här i 3 veckor och det känns som att jag nyss kom hit, nu är det bara 3 veckor kvar och det gör mig galen att tänka på det. NEJ, längre måste jag stanna. NIGGA PLEASE.

1 kommentar:

Anton sa...

Härligt att du funnit något så givande!